Vad säger forskningen om träning som gravid?

Under 1900-talets början såg man allmänt på kvinnors utövande av idrott med stor skepsis, till och med läkare var av den åsikten att kvinnor endast borde utöva sådana motionsformer som främjar kvinnligheten och förbereder inför moderskapet. Under 30-talet påstods även att idrottsligt aktiva kvinnors förlossningar påverkades negativt och förlängdes på grund av en stark bäckenbottenmuskulatur. Sedan 60-talet har kvinnor aktivt deltagit i så gott som alla existerande idrottsformer och –grenar och därmed har man även blivit tvingad till nya ställningstaganden vad gäller kvinnors motionsutövande. Hård idrottsutövning leder i vissa fall till rubbningar i menstruationen, vilket troligen beror på en för låg fettprocent. Trots detta är toppidrottande kvinnor lika förmögna att få barn som lättmotionerande och fysiskt passiva kvinnor.

 

Graviditeten är ingen sjukdom, men ett specialtillstånd och en tid av omställningar med kroppsliga påfrestningar. De kroppsliga och hormonella förändringarna måste tas i beaktande vid träning och motion; man orkar inte lika mycket och länge som innan man blev gravid, men om man bara anpassar sin träning efter de nya föutsättningarna, så är det som gravid bra både för den psykiska och fysiska hälsan att röra på sig. I en finsk studie utförd för närmare 40 år sedan, i vilken 149 förstföderskor deltog, mättes den fysiska prestationsförmågan hos de blivande mammorna två veckor innan förlossningen. De kvinnor, vars fysiska prestationsförmåga låg över medeltalet, avklarade förlossningen på 1,5 timme kortare tid än de kvinnor, vars fysiska prestationsförmåga låg under snittet. Dessutom hade barnen till kvinnorna med god kondition bättre syretillförsel efter förlossningen än barnen till de konditionsmässigt svagare kvinnorna. Det har under årens lopp gjorts flitigt med uppföljningsstudier med samma resultat och en motsvarande undersökning gjordes i USA år 1990. Dessa forskningsresultat visar tydligt att en god prestationsförmåga påverkar såväl förlossningens fortskridning som fostrets hälsa positivt.

Det finns, till skillnad från vad man tidigare trott, inga hinder för att träna och vara aktiv under graviditeten, förutsatt att man genomgår en normal graviditet och inga komplikationer uppstår. För så sent som bara tjugo år sedan rekommenderades gravida kvinnor däremot att undvika fysisk ansträngning. Forskare trodde nämligen då att träning eventuellt kunde skada fostret, eftersom en förhöjd kroppstemperatur hos kvinnan bör undvikas under graviditeten. En förhöjd kroppstemperatur kan enligt forskningsresultat leda till fosterskador, men idag vet man att kroppstemperaturen inte höjs hos mamman under väl avvägd träning och motion, eftersom kroppens värmereglering förbättras under graviditeten. Till och med ansträngande träning är okej under graviditeten, förutsatt att både mamman och fostret mår bra och graviditeten fortlöper normalt. Den fysiska prestationsförmågan försämras inte under graviditeten, men till följd av viktökningen är träningseffekten större än innan man blev med barn. Mamman bör undvika att under en längre stund ligga på en hjärtfrekvens á 150 slag per minut, eftersom blodflödet till livmodern då kan försämras, vilket kan vara riskfyllt för fostrets hälsa och utveckling då även syretillförseln försämras.

Tävlingsidrott & Graviditet

Då det kommer till utövande av tävlingsidrott under graviditeten är det alltid relevant att rådgöra med läkare, då det kan vara både riskfyllt och olämligt. Tävlingsidrottare tränar vanligen normalt fram tills graviditeten upptäcks, varefter träningen inte upphör men anpassas efter de nya omständigheterna. Enligt materialuppgifter från 34 finska toppidrottares träning som gravida (varav 2 var löpare, 15 längdskidåkare, 2 skridskoåkare och 15 orienterare) visade det sig att två tredjedelar (23/34) fortsatte träna i medeltal fram till graviditetsvecka 29 och i vissa grenar så långt som till vecka 39. Genom åren har det förekommit flera fall där gravida idrottare har presterat riktigt bra i mästerskapssammanhang, bl.a. rodd, diskus, kulstötning och längdskidåkning är grenar där framgångar under graviditeten skördats. Även en finsk orienterare har vunnit VM, då hon var i graviditetsvecka 14. Vad man dock bör komma ihåg är att alla grenar inte passar sig som gravid och att det är väldigt viktigt att beslutet om att tävla under graviditeten tas i samförstånd med den läkare, som följer graviditeten. Graviditeten bör även granskas med extra noggrannhet, om den blivande mamman bestämmer sig för att utöva tävlingsidrott.

Elitaktiv träning

Ca 30 minuter aktivt per dygn är den vanliga motionsrekommendationen för gravida kvinnor, men många elitidrottare har genom åren kunnat träna betydligt mer under sina graviditeter. År 2012 gjordes vid Linnéuniversitetet en enkätundersökning bland de 100 i Sverige högst rankade elitaktiva kvinnorna inom uthållighetsidrott. Av 100 utskickade enkäter analyserades 34. Resultatet visade att idrottarna tränade betydligt mer under sina graviditeter än vanliga, icke-idrottande, gravida kvinnor gör i snitt. De kvinnor som deltog i undersökningen tränade aktivt fram till graviditetsvecka 37 och träningen återupptogs redan två veckor efter förlossningen. Studien visade att elitaktiva kvinnor, som är vana att träna mycket, tål en betydligt högre träningsmängd även som gravida och kan ligga högt över de generella motionsriktlinjerna utan att skada varken sig själva eller fostret.